Så hos Susana i helgen var det kul, gjorde sjukt mycket milkshake (fast vi drack inte upp den). Temat var typ romantiska komedier.
Sen i går (ledig) åkte jag hem vid ett eftersom jag hade en tid hos tandläkaren, gick dit och var klar på typ fem minuter! Har aldrig varit med om en undersökning som gått så snabbt. (Måste tyvärr dit nästa vecka igen dock).
Hämtade ut ett paket på Ica också och sen cyklade jag hemåt, men kom inte särskilt långt.
Jag cyklade och tänkte på absolut ingenting och sen helt plötsligt låg jag på marken. Vet inte varför jag trillade, om det var för att jag var trött, eller för att det var blött eller av någon annan anleding (haha, nu känner jag mig lite som låten: "och vad vet jag väl vad som hände, om det var nått som inte höll, om det var nått som sprack eller nått som brast, men han snubblade och föll"). Och jag vet inte hur det gick till när jag trillade heller, helt black-out. Låg på marken och tänkte "Jag borde resa mig upp", sen "eller inte". Men jag reste mig i alla fall och var helt yr och visste inte riktigt var jag hade benen eller amrarna eller några andra kroppsdelar. I alla fall var det en bil som stannade direkt och en kille som lyfte upp min cykel och plockade upp mina saker åt mig och jag försökte få lite verklighetsuppfattning och sa tack en massa gånger, han trodde nog att jag var knäpp - jag var yr.
Så jag fortsattte att cykla då, kände att det gjorde ont i armen, och sen efter typ tio meter var jag tvungen att stanna igen, satte ner fötterna i marken och stod och vilade lite, mådde illa, ont i huvudet, yr och kunde inte se riktigt, allting framför mig bara flimrade. Så till slut parkerade jag cykeln och lutade mig mot en grindstolpe istället eftersom jag behövde lite stöd, sen satte jag mig ner på den blöta marken efter några minuter, eftsrom jag kände att det liksom inte gick över allt det onda. Struntade i att det var blött också eftersom jag redan var skitig och blöt efter att ha trillat. Satt där på marken i typ en kvart och väntade på att kunna se normalt igen. Folk tittade lite konstigt på mig men jag kan ju säga att jag hade värre saker att tänka på, som att allt skulle sluta göra ont t ex. Så efter en kvart i alla fall orkade jag resa mig upp och rotade fram en alvedon ur väskan, sen satte jag mig ner igen. Det var mycket skönare, då visste jag i alla fall vart jag hade mina fötter.
Tillslut bestämde jagmig i alla fall för att jag nog skulle cykla hem så jag gjorde det. Gick i alla uppfösbackar för att inte bli överansträngd + yr igen. Kände att jag nog höll på att få mer än ett blåmärke på mitt ben, samt att min vänstra arm inte gick att röra. (Sant båda sakerna, har två blåmärken bara på knät, och armen går inte att röra utan att det känns som att någon sliter av den hundra gånger, så fort jag rör på den håller jag seriöst på att börja gråta). So that was it. Det gör ont.

För övrigt är jag förbannad på alla som inte tar emot praktikanter.