Jag höll precis på att få panik, typ bryta ihop och börja gråta: allt för en mössas skull. Jag är ingen slarvig person (inte överdrivet i alla fall) som tappar grejer hela tiden, men mössor är min Akilleshäl. När jag var yngre hade jag en randig som jag älskade mest i världen - och som jag glömde på ett vandrarhem. Sen var det ju min svarta basker som jag tappade bort - hittade! - och sen glömde på ett tåg. Innan dess var jag av med min röda toppluva i flera månader. Och nu den här, fina paljettmössan som är min kärlek! Som tur var varade paniken bara i ungefär 4 minuter, innan jag hittade min skönhet i väskan jag redan rotat i två gånger.

Nu ska jag ner på stan och litar på att det inte tänker regna mer idag!

Ps. Min hatt har blivit väldigt konstig sen Anja hade på den när vi fotade ute i regnet...jobbigt läge. Ds.