Sedan dag två i det här landet har jag känt mig som hemma och såhär 14 dagar in känns det fortfarande lika självklart bra. Också som att mitt hjärta har expanderat och byggt ett nytt litet rum bara för London.

En av sakerna jag tycker om är att allt går så fort! För väntan kan väl vara det tråkigaste som finns? Idag fick jag veta att jag inte fick jobbet jag ändå inte ville ha, blev mest lättad för då slapp jag ta beslutet själv. En minut senare var jag inne på en restaurang jag sett behövde ny servitris, "kom tillbaks ikväll" sa de då och så fick jag köra ett trial shift, vilket jag ska fortsätta med hela veckan! Och jag ÄLSKADE DET. Om crêperiet häromdan kändes som en snabbmatskedja var det här verkligen totala motsatsen. Supermysigt med kristallkronor och mjuka stolar. Och jag som verkligen har noll servitriskunskap hade tur att managern verkligen ville ha med en skandinav. Kände mig som en väldigt glad Eliza Doolittle när han sa "I will train you".

 

Hoppas verkligen, verkligen, verkligen att detta leder till en anställning för det var det ROLIGASTE I MITT LIV nästan. Instoppad skjorta och knut i håret och lägga besticken alldeles rakt och lära sig putsa vinglas och hur man balanserar flera tallrikar på armen och ni vet allt det där! Och efter för- och varmrätten ställa fram en litenliten tallrik med små tabletter, hälla hett vatten ur en genomskinlig mini-tekanna på tabletterna och vips så växer de till varma handdukar. Efter en kväll på ett sånt ställe kommer jag aldrig kunna gå tillbaka till ett vanligt oglamouröst caféjobb igen. Som smarta Anja sa när vi åt på något fint ställe i Budapest: "ju mer man betalar desto mer får man gratis" – precis en sån restaurang är det.

 

Fler bra grejer:

1. Det är en av Londons topp 10 bästa indiska restauranger, och indiskt kan ju vara den godaste maten som finns, plus att minst hälften på menyn är vegetariskt.

2. Tycker om att lära mig saker och världar jag vet ingenting om. Som uttalet på och skillnaden mellan Pinot Noir och Merlot.

3. Restaurangen ligger 12 minuter från mitt nya rum i Notting Hill.

 

Jag har ingen aning om var den kommer ifrån, min förkärlek till serviceyrken, vet bara att jag blir uttråkad om jag inte har en del av det i mitt liv. Inser att det kan låta obegripligt (för det gör det i mina öron) att vilja jobba som servitris, men jag blir alldeles i extas bara av tanken. Och jag vet att jag tröttnar på saker efter hand (oavsett vad det gäller) men just exakt nu känns det här som mitt drömjobb.