Så efter en vecka av bara tråkig sjukdom är jag glad igen! Fortfarande med hosta, men åtminstone en glad hosta. Varför? För att i år (för första gången ever) ska Jkpg skicka ett lag till SM i Poetry Slam vilket innebär kval och uttagningar här och idag var den första! Med varierad kvalité såklart, men överlag superroligt och det räcker ju att höra en bra för att det ska vara värt. Varje deltävling har dessutom en gästpoet så man är garanterad åtminstone ett proffs! Nästa gång till exempel, kommer regerande SM-mästaren! ÅH. Jag älskar spoken word.

 

Årets sämsta vecka alltså. Förutom allmänt opepp har jag lyckats dra på mig feber, brännskadat mig (ofrivilligt) på tevatten och fått ställa in planerade roligheter, som GBG igår. Anyway.

Vill VERKLIGEN ha en kostym! Det låter så fel och trist men heter väl så även för tjejer? Optimalt hade varit en rosa, men eftersom jag inte hittat någon snygg (oavsett färg) någonstans, är jag inte så kräsen längre. Så länge den inte är svart. Ville mest säga att om ni ser en: säg till!

Växjöbesök i helgen för att fira Ossian, ett av mina fem söta syskonbarn! Färgglatt med vimplar och ett supergulligt bildspel som fick det att svämma över lite i ögonen. Och så älskar jag ju när Disa sjunger, garanterat gåshud när den bruden tar i från tårna.

"Jämställdhet, frihet från alla former av diskriminering, rätten att vara människa, rätten att vara fri i kärlek, rätten till ett självständigt liv, oavsett kön, klass, etnicitet eller funktionalitet, att få leva i gemenskap med andra, är ingen utopi. Det är den demokratiska utvecklingens innersta mening. Som jag ser det. Den samhällsordning, det genuskontrakt, det patriarkala tänkande som genomsyrar världen idag, är ingen naturlag. Vi kan ändra. Och vi ska ändra. Och jag vill att vi ska göra det under min livstid. Allt annat skulle vara ett förminskande av mig själv som människa."

 

Vad jag gillar att göra mest: skryta över mina syskon! Vilket jag gör så fort jag får tillfälle. Här till exempel, spelar Anja en av mina favoritlåtar i världen:

 

Tänker ganska ofta på ett citat Cecilia Nordlund sa när jag var på Popkollo: "alla vill bli rockstjärnor men ingen vågar göra bort sig". Vill visserligen inte bli rockstjärna men har ändå försökt leva efter det sedan dess, att sluta vara rädd för vad andra tycker hela tiden. Lättare sagt än gjort förstås men det är fastetsat i min hjärna fortfarande, såhär nio år senare. 

*Suckar lyckligt.* José González är tillbaka! Låten här under är från Walter Mitty-filmen (som jag inte sett men som åtminstone har ett soundtrack for my liking). Hörde den för första gången idag och blev bara helt knäsvag. Först ljudet av pianot, och sen hans röst...alltså...!

 

Snöade in på ritplattan igår och testade att göra ett hår (rim!). Tänker faktiskt inte påstå annat än att jag blev nöjd, med tanke på att det var första försöket. (+ att jag inte kan rita/behärska skuggning och tjafs).