Nu bor jag i London. Känns ju lagom surrealistiskt. Normalt och konstigt på samma gång - när jag sitter här inne och hör bilarna utanför känns det som att vara hemma, och tunnelbanorna är precis likadana som i alla andra storstäder. Fnittrar åt roliga skyltar och sånt man känner igen, som Baker Street och Neville. Och igår när jag åkte tåg genom förorterna in till London var det verkligen som att man ramlat rakt in i en bok av Marian Keyes. Allt ser ut precis som man tror, till varje hus finns det liksom en skönlitterär referens.

 

Bor januari ut i en lägenhet i Hammersmith tillsammans med en annan svensk tjej, känns väldigt mycket skönare än att bo på hostel! Har än så länge bara varit i stan i drygt ett dygn, börjat med lite turistande och en arbetsintervju. Vad jag hitintills i övrigt upptäckt är att övergångsställen inte är något man slösar med, lite farligt i kombination med att bilarna kör åt fel håll. Slut på meddelande och godnatt.