Hejhopp, nu kommer ett sånt här inlägg om mina känslor igen. Om sanningen ska fram – och det ska den väl till slut ändå – var hela mitt förra år skit. Det hände en del bra saker förstås, som världens bästa resa till Paris, och underbara Jane Leadership + Amsterdam. Men bortsett från de där glada dagarna jag kan räkna på två händer, var det ett dåligt år. Och inte dåligt som i att jag hade lite tråkigt, utan som i att jag mådde superdåligt på riktigt, varje jäkla dag.

 

Sen flyttade jag hit, och det var som att lungorna liksom öppnades igen. Eller för första gången kanske? Förutom när man var liten och naiv kan jag liksom inte minnas någon period i livet när jag varit glad HELA tiden. Men det är jag här. Ibland finns det uppenbara källor till det: brunch med roliga kompisar på en solig bakgård, en promenad med fågelkvitter i valfri park, vin på mysig pub eller att dansa hela natten. Andra dagar vaknar man upp efter det där dansandet, det regnar ute och man har bara sovit fyra timmar och måste servera sura kunder en hel dag. Men även på de där dagarna som på papper låter som döden, går jag runt och mår och ser ut som på bilden här under. Jag älskar detta förbaskade livet. Jag älskar att inte bry mig om vad jag borde göra eller vem jag borde vara. Jag älskar att inte ha något mål eller tänka på någon karriär eller ens veta vad jag vill jobba med eller var jag kommer bo om tio år eller sju veckor. Jag älskar att vakna upp varje dag och bara leva. Det är som att när man väl tagit en bit av samhällsstrukturen och skrynklat den i sin hand, så rasar hela pyramiden av förväntningarna på en och plötsligt kan man se vad som fanns där bakom. "Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuset!". Och innan du undrar: ja, jag är bäst på metaforer.

 

Alltså statusuppdateringar om vädret är ju inte det roligaste, men kaaan inte låta bli att skriva om det nu ändå! Eftersom det var mars i februari och aprilväder i mars borde jag ju varit inställd på att det skulle bli maj i april men ÅH! Temperaturen slog om helt i måndags och förr en vecka sen hade jag fortfarande vinterjacka om jag var ute på kvällen, men nu behöver man inte ens TA MED sig någon jacka längre när man är ute, från 9 på morgonen (kanske tidigare, vet ej, inte uppe så tidigt) till typ 8 på kvällen, behöver inte ens vara sol. Och när det är sol känns det som sommar. Hjälper fint med doft av klippt gräs och hägg. Vet inte hur/om jag någonsin kommer kunna flytta tillbaka till Sverige med vetskapen om att man kan bo här och ha mycket mer av det bästa, alltså våren.

 

Bortskämt men fint att bli bjuden på bubbel och massa god mat igår! Tycker att Rebecka och Mickes kök (i världens finaste lägenhet med trädgård = avis) ser ut som svensk sommar! Känner ju faktiskt några stycken här som har egna hyresrätter (istället för att bo i flatshares), vilket är insane i denna stan, men detta är den första jag verkligen själv hade velat bo i, kändes inte som något provisoriskt eller som konstig planlösning, bara ljust och fräscht och hemtrevligt. Måste skaffa bättre jobb.

 

Trött idaaag men glad ändå. Bra vecka! Promenad i Hammersmith med Johanna, druckit vin och hjälpt Ellen att flytta, dragit med Mia på Spoken Word. Och igår var det lanseringsfest för PUSS PUSS, magasin för kultur-, mode-, musik- och kattälskare. Så knäppt. Det var vi och 100 hipsters som drack drinkar med kattnamn och lyssnade på Skinny Girl Diet – stenhårda tjejer som körde 90-tals grunge.

 

På tal om nischade saker blir det comedy night om Harry Potter ikväll! Sett fram emot hela veckan! Sen imorrn blir det back to work igen. Ser inte fram emot lika mycket, men det är ju i alla fall bara 8 timmar. Hade lite glömt av att det är påsk tills alla började instagramma massa ris med fjädrar, och hade egentligen noll planer på att fira överhuvudtaget, men träffade en ny kompis igår som bjöd hem mig på påskmiddag, så det blir fint!

 

Så leeedig vecka, skönt! Behöver verkligen en paus från mitt jobb. Förutom en timmes barristakurs imorse jobbar jag bara i helgen – dessutom 8 timmar per dag istället för 16 vilket är så ledig en helg kan vara i den här branchen! Inte så mycket pengar då förstås, men det kan jag ta.

 

Ännu en bild på blommor, kan inte låta bli. Magnolia är lätt mitt favoritträd, och det växer verkligen på varje gata i mina kvarter ♥.

 

Funderar på min hårfärg, hur jag ska ha den egentligen. Nu är den något slags mellanting. Gillar ljust men orkar inte superblont pga utväxt, och är allvarligt talat ganska trött på den där ombre-stilen som det alltid slutar i, med mörk botten och ljusa längder. Det slutar verkligen ALLTID så nu när jag tänker på saken, även om jag färgar det mörkare. Dessa två översta bilderna till exempel, är det bara tre veckor emellan, och jag har inte gjort något alls med håret!?! Men ja, kanske får bli lite mörkare igen i alla fall, för det jag längtar efter är nog mest en jämn färg...

 

Satt häromdagen och läste min tidning, en dag som så många förut. Haha, skojar bara med eeeer! Det jag tänkte skriva var: satt häromdagen (när jag sköt upp det där med sovandet) och tittade igenom en miljon gamla bilder. Roligt! Dessa bandfotona hade jag helt glömt! Så solbränt, så mycket Malmö/Lund-minnen från alla sommarkortsresor. Tänkte:

 

1. Åh!

2. Konstigt att se mig själv så blond

3. Längtar till sommaren

4. Saknar att sjunga

5. Saknar att skriva

6. Saknar att fota

 

Bara att börja göra igen då? Det är liksom lättare sagt än gjort. Är så bra på att ta död på min egen kreativitet, att inte ge den någon tid. De framförallt två sista punkterna kom liksom till ett stopp där jag inte blev bättre och det mest kändes mediokert. Och när jag inte känner mig tillräckligt bra på något ger jag upp. Tänkte precis på uttrycket "If you love something, set it free" och på hur jag tycker att det är struntprat. Vem släpper taget om något man älskar? En som är feg är svaret på det.

 

Är glad över mina små designprojekt jag fått nu, men det där grafiska har aldrig varit samma sak, det har aldrig väckt samma hysteriska, flummiga och övertaggade sida av mig (som alla jag någonsin haft en photoshoot med upplevt så fort jag försökt "förklara" något). Grafisk design-grejen kan vara jätteroligt men bottnar mest i en uteslutningsmetod, det som blev kvar efter en lista över alla yrken jag inte ville bli på arbetsförmedlingens sida någon gång för längesedan.

 

Jag skrev några låttexter i höstas som kändes bra men som jag sen (förutom att ha gett Anja frihet att göra vad hon vill med) liksom inte riktigt vet vad jag ska göra med. Kanske får ni någon här, vi får se.

Slut på dessa tokigheter!

 

Lite seg på uppdateringarna men senaste veckan har det i alla fall varit jobb och födelsedagar och vin och promenader och framtidsplaner och längtan efter den riktiga våren och sommaren. Gillar min nya arbetsplats och att alla jag jobbar med håller på med någon form av konstnärligt skapande på fritiden, drar igång projekt och utställningar och grejer. Har dessutom fått två grafiska uppdrag som väl kommer betala lite till inget, men känns roligt i alla fall!

 

Tycker egentligen inte alls det känns konstigt att bo här, det är ju som vilken annan stad som helst. Men det som däremot känns lite bisarrt är att när folk kommer för att hälsa på mig (som idag, wiii!) så måste de flyga till ett annat land?! Ska snart möta upp helgens sällskap men först ska jag passa på att måla mina currygula naglar rosa, eftersom jag är ledig tre hela dagar i rad! Woop!

 

Ni vet ibland får man höra talas om myter som att det går isbjörnar på gatorna i Sverige, vilket uppenbarligen inte stämmer. Nu ska jag istället ge er några sanningar om mitt nya hemland som borde ha spritt sig till Svea rike, men som ingen någonsin berättat för mig!

 

1. Det bor papegojor i Hyde Park. Syns tydligt nu när det inte är några löv på träden.

2. Det är i princip omöjligt att köpa kakao. Hallå? Basvara.

3. Det bor rävar mitt i stan. Jag bor i zon 1 i London och det är mer regel än undantag att jag har sällskap av en eller två rävar på väg hem på natten.

 

Här är en alla hjärtans dag-pyntad del av mitt jobb appropå inget:

 

Har fortfarande inte riktigt fått in min rutin på vardagen, men det börjar ta sig åtminstone! Stulen plånbok och matförgiftning denna veckan, men också sååå mycket fina människor att lära känna, och platser att se och saker att göra, så det där andra spelar ingen roll till slut. Victoria & Albert Museum på bilderna.

 

Bara för att jag skrev häromdan att jag älskar människor ville livet givetvis utmana mitt påstående, så när jag och underbara Johanna satt och fikade och smed stora planer passade någon på att sno min plånbok. ALLTSÅ bara låt bli mina grejer, okej? Johanna var förvånad över hur lugn jag var när jag upptäckte det, men det är väl bara att inse att det är en regel snarare än ett undantag, att folk tar mina saker. Och det mesta går ju att ordna – spärrat bankkortet och polisanmält mitt ID. Har dessutom fått mitt brittiska bankkort nu så kan föra över pengar till det i alla fall, vilket kommer ta ett par dagar men har ju som tur är min lilla burk med dricks som jag samlat på mig på jobet, har runt 500 spänn jag kan använda. Som jag dock tänkt använda till något kul, men nae. Oystercardet var det bara ett par dagar kvar på och gymkortet är väl bara att ordna nytt, so far so "good". Hatar krångel och att jag måste skaffa ett nytt ID, men mest av allt är jag irriterad eftersom jag som aldrig har kontanter på mig (mer än ett par pund), fick lön för min träningsperiod igår, som jag såklart inte tagit ur plånboken än. Så där rök 1000 kr jag minst sagt inte hade råd att förlora.

 

Aja, inte så mycket att göra åt saken, så tänker inte lägga någon mer energi på att klaga!

Ett sista inlägg från Budapest kommer här! Med lite diverse fint: en proppfull julaffär, en vägg, och en bild från när vi åt på en båt och jag hade utsikt över slottet och kedjebron och den mysiga restaurangen och en liten syster i mitten av allt det där. Lika fin hon, som det glittrigaste av glitter.

 

Bra tid att vara i Budapest för det var julbelysning och glitter överallt! Och det fanns fortfarande kvar några julmarknader. Uppmanar eder alla att titta extra noga på den översta bilden.

 

Gerbeaud; ett annat litet diskret chokladställe bara. När jag tänker på saken skulle det nog vara lättare att räkna på hur många ställen vi var på som inte hade kristallkronor (ja, i plural), än tvärtom.

Två olika föreställningar var vi på i Budapest. Nötknäpparen på Operan (bilderna här under) kan ha varit det juligaste jag sett (synd att ni inte får se de gulliga kulliserna), och kul grej att gå och se en ballett en gång i sitt liv! Men både Anja och jag kom fram till när vi åkte hem, att kvällen på konserthuset med "contemporary circus" var det bästa på hela resan. Dans och cirkus och akrobatik och humor i ett, helt sjukt effektfull scenografi och coola kläder och snygg ljussättning och ja, ni fattar. Har tyvärr inga bilder därifrån, men det hade ändå inte gjort det rättvisa. Så ni får nöja er med det här:

 

Fikade på ett litet ställe som jag tror att en viss Napoleon hade gillat. Bara en känsla.

 

Första kvällen hann vi inte så mycket mer än en lååångfika på Noir, ett chokladställe med bland annat ca en miljon olika sorters varm choklad. Helt ok.

 

Här kommer första bilderna från Budapest! Börjar i slutet, med nyår. Efter slott och varmbad på dagen åt vi trerätters och kollade sen på galna människor som smällde raketer. Lagom rädda(!) men fint ändå.