Nejmen hej! Längesen. Har fortfarande ingen dator så förvänta er ingen kontinuitet härifrån framöver heller. Ska sanningen fram hade jag ju aldrig varken tid eller lust att sitta framför datorn ens när den var hel. Upptagen med liv och sånt! Men ni kan få en liten uppdatering i alla fall, om ni vill. Jobbar kvar på Tabernacle, l o v e it. Hänger där även när jag inte jobbar, med min skruvade londonfamilj ♥. Och bor kvar i mitt lilla rum fast är inte där så mycket, vad ska man göra på sina 15 kvadrat när man har hela London utanför fönstret? Annars då...fortfarande lycklig och sånt, så inte så mycket att uppdatera om egentligen. 

 

Redan superlängesen midsommar, men fick syn på den här gulliga bilden med några av mina pinglor! Extremt stolta över dessa kransarna, I tell ya.

Inte något bloggande precis eftersom min dator är sönder och sånt, ni får följa mig på instagram istället. Men här kommer i alla fall några bilder från när jag och Ellen tog en tripp till Paris för några veckor sen! 

 

Hejhopp, nu kommer ett sånt här inlägg om mina känslor igen. Om sanningen ska fram – och det ska den väl till slut ändå – var hela mitt förra år skit. Det hände en del bra saker förstås, som världens bästa resa till Paris, och underbara Jane Leadership + Amsterdam. Men bortsett från de där glada dagarna jag kan räkna på två händer, var det ett dåligt år. Och inte dåligt som i att jag hade lite tråkigt, utan som i att jag mådde superdåligt på riktigt, varje jäkla dag.

 

Sen flyttade jag hit, och det var som att lungorna liksom öppnades igen. Eller för första gången kanske? Förutom när man var liten och naiv kan jag liksom inte minnas någon period i livet när jag varit glad HELA tiden. Men det är jag här. Ibland finns det uppenbara källor till det: brunch med roliga kompisar på en solig bakgård, en promenad med fågelkvitter i valfri park, vin på mysig pub eller att dansa hela natten. Andra dagar vaknar man upp efter det där dansandet, det regnar ute och man har bara sovit fyra timmar och måste servera sura kunder en hel dag. Men även på de där dagarna som på papper låter som döden, går jag runt och mår och ser ut som på bilden här under. Jag älskar detta förbaskade livet. Jag älskar att inte bry mig om vad jag borde göra eller vem jag borde vara. Jag älskar att inte ha något mål eller tänka på någon karriär eller ens veta vad jag vill jobba med eller var jag kommer bo om tio år eller sju veckor. Jag älskar att vakna upp varje dag och bara leva. Det är som att när man väl tagit en bit av samhällsstrukturen och skrynklat den i sin hand, så rasar hela pyramiden av förväntningarna på en och plötsligt kan man se vad som fanns där bakom. "Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuset!". Och innan du undrar: ja, jag är bäst på metaforer.

 

Tar ju aldrig med min kamera någonstans, men gjorde det idag för en vet ju att det alltid är lika fotovänligt hemma hos Sundsvallarna! Och även om bank holiday inte direkt betyder något i min kalender lyckades jag få vara ledig samtidigt som alla andra idag, så fint att få långbruncha och dricka mimosas hela eftermiddagen. LIVET!

 

Glest mellan uppdateringarna, jag veeeet. Trött på sega dagar på jobbet men det spelar inte så stor roll, låter det inte ta min energi. Hela poängen med att flytta hit: orkar ju inte att livet ska cirkulera kring något jobb man ändå inte vill ha. Och tycker att det funkar finemang, min nya livsstrategi! Idag körde vi after work utan work, klarblå himmel och rosé. Och innan dess var jag och Rebecka en stund på stan efter att ha lunchat på Mickes jobb på facebook där de bjuder på frukost/lunch/middag för alla anställda + deras gäster, varje dag. Så jäkla lyxigt. Dessutom en gratis godisbutik på kontoret. Ja, alltså.

 

Bortskämt men fint att bli bjuden på bubbel och massa god mat igår! Tycker att Rebecka och Mickes kök (i världens finaste lägenhet med trädgård = avis) ser ut som svensk sommar! Känner ju faktiskt några stycken här som har egna hyresrätter (istället för att bo i flatshares), vilket är insane i denna stan, men detta är den första jag verkligen själv hade velat bo i, kändes inte som något provisoriskt eller som konstig planlösning, bara ljust och fräscht och hemtrevligt. Måste skaffa bättre jobb.

 

Trött idaaag men glad ändå. Bra vecka! Promenad i Hammersmith med Johanna, druckit vin och hjälpt Ellen att flytta, dragit med Mia på Spoken Word. Och igår var det lanseringsfest för PUSS PUSS, magasin för kultur-, mode-, musik- och kattälskare. Så knäppt. Det var vi och 100 hipsters som drack drinkar med kattnamn och lyssnade på Skinny Girl Diet – stenhårda tjejer som körde 90-tals grunge.

 

På tal om nischade saker blir det comedy night om Harry Potter ikväll! Sett fram emot hela veckan! Sen imorrn blir det back to work igen. Ser inte fram emot lika mycket, men det är ju i alla fall bara 8 timmar. Hade lite glömt av att det är påsk tills alla började instagramma massa ris med fjädrar, och hade egentligen noll planer på att fira överhuvudtaget, men träffade en ny kompis igår som bjöd hem mig på påskmiddag, så det blir fint!

 

Så leeedig vecka, skönt! Behöver verkligen en paus från mitt jobb. Förutom en timmes barristakurs imorse jobbar jag bara i helgen – dessutom 8 timmar per dag istället för 16 vilket är så ledig en helg kan vara i den här branchen! Inte så mycket pengar då förstås, men det kan jag ta.

 

Ännu en bild på blommor, kan inte låta bli. Magnolia är lätt mitt favoritträd, och det växer verkligen på varje gata i mina kvarter ♥.

 

Lite seg på uppdateringarna men senaste veckan har det i alla fall varit jobb och födelsedagar och vin och promenader och framtidsplaner och längtan efter den riktiga våren och sommaren. Gillar min nya arbetsplats och att alla jag jobbar med håller på med någon form av konstnärligt skapande på fritiden, drar igång projekt och utställningar och grejer. Har dessutom fått två grafiska uppdrag som väl kommer betala lite till inget, men känns roligt i alla fall!

 

Har mitt första riktiga pass på nya jobbet imorrn, men var redan igårkväll på personalmöte vilket kändes toppen för det var så bra stämning (alltså motsatsen till mitt förra jobb, därför jag slutade) och alla var så roliga! (Också första personalmötet jag varit på där jag blivit bjuden på vin). Så känns fint. Även om det är lite motigt att börja ett nytt jobb igen preciiis när jag lärt mig allt på mitt förra. Men ingen anledning att stanna kvar där bara för det.

 

Det nya är på en restaurang/bar på ett ställe som heter The Tabernacle och ligger 30 sekunder från min dörr, har varit en gammal kyrka men nu är det något slags kulturcenter med konsthall och dansstudio och teater/musikscen, en massa kurser och events och hit och dit. Kul att vara någonstans där det händersaker! Sitter lite mäktig historia i väggarna också, som att Pink Floyd och Rolling Stones repat i lokalerna, eller att Lily Allen gjorde sitt allra första uppträdande där.

 

Överlag mycket historia i mitt område, som är väldigt kul/intressant att läsa! På gatan där jag bor nu var det 1958 "Notting Hill Race Riots" och lekplatsen utanför mitt fönster blev till 1968 tack vare "hippie community activists". Ganska stor kontrast till alla upper middleclass-människor som strosar runt med sina dyra barnvagnar (vilket Emilia uppmärksammade mig på, kan inte sluta se det där märket nu...)

 

Det om det! Hör ses hej.

Torsdagsterapi med Tove igår över ett par glas vin – fint! Och nu ska jag gå ut och ladda upp med D-vitamin innan det blir en sån där oändlig långhelg igen med bara jobb. Dock den sista på mitt indiska ställe, för på måndag byter jag till ett nytt!

 

Fint piano på St Pancras.

 

På tal om konstiga djur som vandrar runt fritt i London:

 

Lite turistande och allmänt mys med Emilia i helgen! Till exempel cykla genom Hyde Park, gå på sing along-bio och underground comedy club, kolla in lite marknader, butiker och annat krafs. Och hitta min nya favoritrestaurang! Billigt, gott, fint och på Portobello road så bara en minut hemifrån. Kommer från och med nu hänga där för ofta.

 

Tycker egentligen inte alls det känns konstigt att bo här, det är ju som vilken annan stad som helst. Men det som däremot känns lite bisarrt är att när folk kommer för att hälsa på mig (som idag, wiii!) så måste de flyga till ett annat land?! Ska snart möta upp helgens sällskap men först ska jag passa på att måla mina currygula naglar rosa, eftersom jag är ledig tre hela dagar i rad! Woop!

 

Hejsvej! Drog på mig en liten feber/förkylning igår, kaaan vara på grund av att jag jobbat 30 timmar denna helgen, men vem vet! Nu är jag i alla fall på superbra humör, ska visserligen tillbaks till jobbet om ett tag, men har precis varit på äventyr med Ellen - min nyfunna vän, granne och inte minst Harry Potter-soulmate! Hoppade av på King's Cross Station och hälsade på platform 9 and three quarters, plus butiken som låg brevid. Allt givetvis superturistigt, men kände mig ändå lite mäktig av att väga Dumbledores trollstav i handen, ha! Nörd, och skäms inte ett dugg över det.

Ni vet ibland får man höra talas om myter som att det går isbjörnar på gatorna i Sverige, vilket uppenbarligen inte stämmer. Nu ska jag istället ge er några sanningar om mitt nya hemland som borde ha spritt sig till Svea rike, men som ingen någonsin berättat för mig!

 

1. Det bor papegojor i Hyde Park. Syns tydligt nu när det inte är några löv på träden.

2. Det är i princip omöjligt att köpa kakao. Hallå? Basvara.

3. Det bor rävar mitt i stan. Jag bor i zon 1 i London och det är mer regel än undantag att jag har sällskap av en eller två rävar på väg hem på natten.

 

Här är en alla hjärtans dag-pyntad del av mitt jobb appropå inget: