Okej, som bilden visar och som mitt ordspråk i förra inlägget säger; mina glasögon är inte det minsta alltså! Nu är det såhär att jag har kommit på en del grejer med glasögon som jag gick och tänkte på, på stan. Såhär är det: om man ska hitta ett par brillor som man verkligen gillar ska man, de första fem minuterna man har dom på sig ute bland folk, känna sig som att man äger stan! och efterdom fem minuterna ska man vara van. Så var det när jag köpte mina gröna brills förra året. Då, i april eller när det var, var det inte överdrivet många som var ute och hade bigga solbrillor än så då kändes det bra, och dom brillorna gillade jag. Sen gick dom ju tyvärr sönder och jag fick nya skitsnygga av Erik. Även om jag gillar dom skarpt fick jag aldrig jag-äger-stället-känslan. Och vill du veta varför? Jo: typ 10 000 andra i Sverige hade redan likadana! Men nu när jag har köpt nya ÄNNU större, vet jag ingen som har sånna än och då känns det bra. För man vill ju faktiskt vara lite egen, erkänn.



Sen ett ordspråk som jag verkligen följer är: Ska man vara fin får man lida pin. Fy katten vad jag kommer få skoskav av mina nya skor! Men som ordspråket säger...