Från början var det en oversize-kavaj, men sydde i en knapp och VIPS så blev det en kappa istället! Och det allra bästa? När jag insåg att den faktiskt blev rätt lik den finaste kappan i universum: Audreys rosa i "How to steal a million".

 

 

Galet att det redan är fredag igen! Två veckor har hunnit gå på min praktik, lika galet det. Vissa morgnar precis när klockan ringer tänker jag "NU DÖR JAG", men så fort jag pallrat mig upp ur sängen är det ju lugnt. Så jag måste medge att jag faktiskt gillar det, det hjälper säkert att det är en ljus årstid nu, men ändå. Det är så skönt med rutin och att faktiskt bli trött på kvällarna och somna när man lägger sig.

 

"Jag har inte känt av alls att vi ställt om till sommartid" säger jag och ägnar sen en timme åt att (en aning hysteriskt) vända upp och ner på lägenheten i jakten på en försvunnen tröja jag sålt. Bara för att inse att det visst var förra veckan jag sålde den. Och att den redan är skickad.

 

(Idag träffade jag en som sa "jag hatar rosa". Detta inlägget är till henne).

 

Vaaad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det var Cecilias-första-dag-på-praktiken idag! Hurra, hurra, hurra! (Som den gamla låten går).

 

Fick inte göra så värst mycket idag förstås, och svårt att redan känna av hur mina åtta veckor kommer bli. Men en sak har jag lärt mig och det var att jag hade rätt. Jag VISSTE DET! Det är precis på en sånhär arbetsplats jag hör hemma. Ett ganska öppet (och relativt litet, i antal människor) kontorslandskap där man liksom har sällskapet av varandra samtidigt som alla sköter sitt. Kände mig himla harmonisk vid mitt alldeles egna vita skrivbord och ergonomiska stol. Och man har morgonmöte för att det är måndag, och man äter lunch ihop och tårta på eftermiddagen för att någon fyllt år i helgen, och man lever sin vardag tillsammans under en slags bunden frihet. Jag tycker om det.

Även mobilen fick ombyte när julsakerna åkte ut: har nu bytt från mitt guld/röda rosettskal, till det här våriga fina Tania gjort åt mig!