Jag följde med in på någon vårkonsert för att Anja skulle sjunga men tyvärr var jag tvungen att höra en del annat.
Det började med att jag och Emilia höll på att få en skrattattack när blåsorkesterns stämma inte var heeeelt ren.
Andra skrattattacker:
1. När gubbkören skulle sjunga på engelska, DEN engelskan har jag aldrig hört förut. (förutom i undantag när Svennis snackar)
2. Kyrkokören sjöng what a day. Jag förstår verkligen inte charmen i soprano-vibratot. VERKLIGEN INTE.
Men Anja var bra.

See you later aligator.