Tänker på tiden - på hur knäpp den är, och opålitlig. 3 timmar kan vara 1 timme ibland och 12 timmar en annan dag, if that makes any sense. Och tänker på att det är lätt att tro att man ska sakna sånt som varit men att jag aldrig riktigt gör det. Visst kan man längta till andra platser men aldrig vill jag gå bakåt. Det finns ingen ålder jag önskar mig tillbaka till, ingen tid i livet som redan varit som jag vill återuppleva. Tänk vad deprimerande det skulle vara, att alltid sträva bakåt när man kan leva framåt.