Alltså jag vet att alla fyra gånger det har hänt har det varit efter extremt dålig sömn, och en gång är ingen gång och det där, men fyra gånger börjar kännas ganska mycket. Som när jag vred armen ur led, eller när jag cyklade in i bilen, eller igår när jag ramlade in i en hylla: man skulle kunna tro att det är ren och skär klantighet - men icke. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det är som att jag tappar medvetandet i två sekunder bara: blackout på något vis, tillräckligt länge för att hjärnan ska glömma bort att kontrollera balanssinnet. Såhär: när man snubblar i vanliga fall märker man "oh-oh, nu kommer jag trilla" och så tar man emot med vad man kan. Men dom här gångerna jag pratar om märker jag inte vad som händer förrän jag redan ramlar liksom, to late för att göra något åt saken.

Blev helt orolig igår när jag pratade med Carro om det, för att jag hörde hur knäppt det lät att jag ena stunden stod rakt upp i min hall, lite snurrig för att jag rest mig upp för fort från sängen, och sen helt plötsligt satt på golvet med hela ryggen fylld av soon to be blåmärken. Prh.
Men jag vill inte gå till doktorn av två anledningar:
1. Dom säger att det är något fel på mig, och det vill jag inte.
2. Dom säger att det inte är något fel på mig. Nähä? Då ska jag bara vänta tills nästa gång jag sover superdåligt, och hoppas att jag inte är på fel plats när det händer igen.