Åh-åh-åh. Hallelujah-moment på Oskar Linnros: stekande sol, sköna människor man blev kompis med på tre sekunder och så den oslagbara Linnros himself. Håkan var också en höjdpunkt alltså, galet bra...men Oskar förblir ändå bästa minnet från festivalen, helt underbart att bara hoppa omkring och bry sig om ingenting. Det är exakt så det ska vara.

Helt fel dag egentligen att fråga mig hur SiESTA! var, för det var grymt, men det enda jag kan känna nu när jag har fått duscha i en evighet så att håret luktar normalt igen, borstat tänderna tre gånger på rad och har på mig helt rena kläder är: en av de bästa sakerna med en festival är att få komma hem från den.

Oui, jag har snott bilden från rockfoto.nu