Jag överväger att gå hem eftersom jag börjar bli hungrig, men ska sanningen fram har jag inte direkt någon lust. Verkar som att det slutat regna, men ändå: av någon anledning vill jag bara dra på det. Vet inte varför. Det känns bara som att just den här dagen har alldeles för många timmar. Och jag tycker om att ha tid - men jag hatar att ha för mycket.
Carolin, om mig: "Du är alltid övertrött som ursprungsläge liksom".