Igår var jag hos läkaren angående det här. Först höll jag på att garva ihjäl mig när han kollade mina reflexer, vet inte varför, måste ha träffat en skrattnerv eller något. Han sa i alla fall åt mig att mina små blackouts kan ha att göra med mitt låga blodtryck, men att jag inte ska nöja mig med det som svar förrän jag uteslutit vissa andra saker. Han sa också åt mig att sluta vara så jävla övermodig (även om han uttryckte det på ett lite finare vis). Och jag kunde inte precis spela oskyldig eftersom jag bara en stund tidigare hållit på att trilla ihop på golvet, utan att säga till att jag var yr, haha. Till mitt försvar var det inte mitt fel! Att jag blir svimfärdig av att få blodet i armen stoppat för många gånger var inte precis något jag kunde förutspå. Samtidigt var han tvungen att kolla mitt blodtryck så pass många gånger som han gjorde för att jag tydligen "knappt hade någon puls" (eehehe..?) så det var kanske mitt fel i alla fall då. Å andra sidan: ska man vara påväg att svimma någonstans är det väl en ganska passande plats just hos läkaren. Han såg lite orolig ut, sa att han "trodde nästan att jag skulle trilla ihop där". (Det kan jag tala om för er att det hade jag gjort om han inte upptäckt min vinglighet och tvingat mig att sitta ner).

En sak är säker i alla fall: inget mer blodtryckstest för min del på närmaste tiden, blir fortfarande lite vimmelkantig bara av att tänka på hur det snurrade mer och mer i skallen och susade i öronen.

(Fick göra EKG också, så för alla er som tvivlat kan jag tala om att jag har ett hjärta. Och att det slår som det ska dessutom.)