Så okej, tänkte skriva ytterligare en status på facebook om hur bra humör jag är på, men kände att efter två stycken får det vara nog. Vet inte heller varför hela världen ska bli påtvingade att veta när jag är på bra humör, men så är det bara och ni får leva med det. Jag tycker om att vara på superfint humör. "Det gör väl alla!" kanske ni säger då, men nej. Jag känner ingen som tycker om det så mycket som jag - pilutta er! Och det fina med mitt fina humör, är att det inte krävs så mycket för att framkalla det. Det bara kommer då och då eftersom jag samlar på små saker som gör mig lycklig, och när jag sen tänker på alla de små sakerna, blir jag såhär jobbig.

Jag ska sluta störa er med mitt påfrestande beteende, istället fortsätta lyssna på musik och gå runt med min hink full av glada saker. (För alla ointilligenta: ja, det där sista var en metafor).