Satt häromdagen och läste min tidning, en dag som så många förut. Haha, skojar bara med eeeer! Det jag tänkte skriva var: satt häromdagen (när jag sköt upp det där med sovandet) och tittade igenom en miljon gamla bilder. Roligt! Dessa bandfotona hade jag helt glömt! Så solbränt, så mycket Malmö/Lund-minnen från alla sommarkortsresor. Tänkte:

 

1. Åh!

2. Konstigt att se mig själv så blond

3. Längtar till sommaren

4. Saknar att sjunga

5. Saknar att skriva

6. Saknar att fota

 

Bara att börja göra igen då? Det är liksom lättare sagt än gjort. Är så bra på att ta död på min egen kreativitet, att inte ge den någon tid. De framförallt två sista punkterna kom liksom till ett stopp där jag inte blev bättre och det mest kändes mediokert. Och när jag inte känner mig tillräckligt bra på något ger jag upp. Tänkte precis på uttrycket "If you love something, set it free" och på hur jag tycker att det är struntprat. Vem släpper taget om något man älskar? En som är feg är svaret på det.

 

Är glad över mina små designprojekt jag fått nu, men det där grafiska har aldrig varit samma sak, det har aldrig väckt samma hysteriska, flummiga och övertaggade sida av mig (som alla jag någonsin haft en photoshoot med upplevt så fort jag försökt "förklara" något). Grafisk design-grejen kan vara jätteroligt men bottnar mest i en uteslutningsmetod, det som blev kvar efter en lista över alla yrken jag inte ville bli på arbetsförmedlingens sida någon gång för längesedan.

 

Jag skrev några låttexter i höstas som kändes bra men som jag sen (förutom att ha gett Anja frihet att göra vad hon vill med) liksom inte riktigt vet vad jag ska göra med. Kanske får ni någon här, vi får se.

Slut på dessa tokigheter!