Men heeeerregud! Jag kan inte sluta lyssna på Veronica Maggio. Om och om och om och om igen. Funderar på att snart uppsöka vård...Men å andra sidan är det väl lika bra att lyssna mycket nu, eftersom man bara får spela varje låt fem gånger (!) från och med imorrn på spotify.

Jag. är. helt. slut.
Har hängt och fotat med Sara i fyra timmar, efter att ha stigit upp ovanligt tidigt för mig, så ja: trött. Kan bero lite på att vi knatade runt i skogen och gick ganska långt för att komma dit. Men hoppas att det blev lite bra bilder i alla fall, får se...ska börja sortera nu.
Vitsippor och en ny klänning jag sytt åt henne var grejen of today.

Mitt favoritträd utanför mitt hus, där jag brukar ligga och sola eller sitta och plugga ni vet: jag har gjort så fina planer för det. Hur jag ska hänga upp lyktor och ha picknick under. Och senast igår blev jag förtjust över alla knopparna som helt klart var påväg att slå ut och bli till vita blommor vilken dag som helst nu! Och så vaknar jag imorse, drar upp persiennerna, och där utanför ligger mitt träd i stora itusågade bitar.

Tjlievippen! Klockan är bara 14.20 och ändå känns det som att jag haft en väldigt effektiv dag måste jag säga. Först fick jag ett oväntat och trevligt besök av Johan och Lina som körde förbi Jkpg påvägen hem till Göteborg, och tittade in hos mig en stund. Sen var jag inne i stan och hämtade böcker på bibblan, och sen har jag fixat och skickat iväg ansökan till hösten - dessutom varit ute och gått och chillat i solen, och nu ska jag sätta mig i trädgården och plugga!

Imorse blev jag irriterad av att vakna, eftersom det störde en så himla bra dröm.

Zapzap, hejhallå! Är tillbaks i Jönköping nu om ni vill veta. Har haft en sjukt chill, solig, mysig och perfekt helg! Sprungit runt barfota och spelat en massa badminton och sådär, förutom det vanliga påskfirandet. Den här söta kakan på pinne fick jag av Emilia som gjort såna till alla, hihi. La en ny bild i headern nu också för att den andra var med halsduk och grejer, och inte riktigt matchar vädret utanför, som är sommarsommarsommar.

Det finns en väldigt stor anledning till varför jag drar mig från att gå till labbet denna veckan, fast att jag vet att jag måste. Anledningen är att det betyder att jag behöver vara där i typ 6 timmar, inne i mörkret, och de senaste dagarna har mina timmar spenderats på ett vis jag inte vill ändra på i första taget: När jag vaknar slänger jag ner allt jag behöver i en väska, sen går jag ut i trådgården och ligger på en filt där tills solen går ner bakom husen vid 16.30. Pluggar och gör annat vettigt ibland (idag skrev jag faktiskt 7 av 10 sidor på min tenta), men mest andas jag bara in solen. Och sen går jag in i några minuter men blir rastlös och går ut igen, för det finns inget bättre, än att vara utomhus just nu. Och min utsikt från där jag sitter, ser lite ut som en saga. Därför vill jag inte labba.

Nej, nu ska jag gå ut igen.

Idag gick jag till stan och hade inte ens med mig min jacka: MRHM! Jag är helt besatt av solen, den är det bästa som finns. Och min favoritdoft just nu är definitivt solkräm: mer sommar än så blir det inte.

Det har hänt något konstigt med min styrplatta på datorn, eller med ena sidan av den liksom. Och jag orkar inte med det, klarar inte av att lämna datorn ifrån mig för lagning, så hoppas verkligen att den skärper sig inom en snar framtid.

Och jag älskar eftermiddagssolen.

Hej tjolahopp tjingeling och allt det där. Vilka tråkiga inlägg jag bjuder på nuförtiden! Bara menlingslösa texter och fula photo booth-bilder. Men ja, sånt är livet ibland. Igår var Carrofin här och kollade på film och garvade åt tramsiga saker långt in på natten med mig, och idag skulle jag ha labbat, men måste tyvärr skjuta upp det - så det får bli en tur på stan istället!
That's prrretty much it, tror jag. Jag sa ju att jag var tråkig.

Tjo! Nyss hemkommen efter photoshoot med Sara - bilderna får ni se senare i eftermiddag, själv har jag lite av det roligaste kvar att göra: sortera och redigera. Meen först ska jag äta världens godaste lunch (dvs. min favorit-tomatsoppa samt knäckebröd. Mmmmm ♥).

Jag tror att jag är sjuk. Vet inte riktigt säkert och vet inte riktigt vad, eftersom det ändrar sig hela tiden, haha. Men jag mår lite knäppt helt enkelt, och fick släpa mig till skolan idag för att komma dit. Är på bra humör i alla fall: för även om jag ska stiga upp klockan åtta imorgon, är det för att jag har roliga planer!

Självförvållat seg dag: inte för att jag har haft något emot det. Meeen nu ska jag slita mig från min seghet och göra mig i ordning - jag och Hannah ska på någon dansgrej om en stund! Roligare än så blir jag inte idag, chill out people.

Har varit ute verkligen hela dan idag: så underbart! Efter att jag gassade i solen vid husväggen kom Carro och vi låg och chillade på en filt under ett träd, supermys. Hon sa bland annat följande två saker som jag tyckte var väldigt underhållande:

(Bra att veta: Carro har åldersnoja)
"Det är bara 8 år tills jag är 30. Då kommer jag bo i en lägenhet som är för trång och jag kommer vara superstressad och jobba hela tiden...Men jag kommer i alla fall ha fina skor".

(Bra att veta: Carro är en hästtjej)
"När jag var liten önskade jag mig en häst jättejättemycket, så jag tjatade på mina föräldrar hela tiden. Tillslut fick jag en undulat".

Jag tycker faktiskt att det blåser lite överdrivet mycket. Inte för att det gör så mycket egentligen, när man sitter vid väggen på båthuset nere på min strand - då är det gött med sol, sol, sol. Tyvärr har jag aldrig haft tillräckligt med tålamod för att sitta stilla och göra ingenting, särskilt länge.

Lugn fredag. När tv:n erbjuder "Talang" med Bert Karlsson, "Så ska det låta" med Lotta Engberg eller en musikdokumentär med José González är det inte ens en fråga. Vet du inte vilket jag väljer är det väl lite synd om dig antar jag.

När jag och Hannah kollade på Harry Potter för någon dag sen sa hon att hon aldrig sett Harry Potter puppet pals (!?!?!?!), och därför bjuder jag på två av mina favoriter här, för den som lyckats missa det. Hysteriskt roligt, så är det bara. "Lose some weight before you hug me Ron".

Alltså jag vet att alla fyra gånger det har hänt har det varit efter extremt dålig sömn, och en gång är ingen gång och det där, men fyra gånger börjar kännas ganska mycket. Som när jag vred armen ur led, eller när jag cyklade in i bilen, eller igår när jag ramlade in i en hylla: man skulle kunna tro att det är ren och skär klantighet - men icke. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det är som att jag tappar medvetandet i två sekunder bara: blackout på något vis, tillräckligt länge för att hjärnan ska glömma bort att kontrollera balanssinnet. Såhär: när man snubblar i vanliga fall märker man "oh-oh, nu kommer jag trilla" och så tar man emot med vad man kan. Men dom här gångerna jag pratar om märker jag inte vad som händer förrän jag redan ramlar liksom, to late för att göra något åt saken.

Blev helt orolig igår när jag pratade med Carro om det, för att jag hörde hur knäppt det lät att jag ena stunden stod rakt upp i min hall, lite snurrig för att jag rest mig upp för fort från sängen, och sen helt plötsligt satt på golvet med hela ryggen fylld av soon to be blåmärken. Prh.
Men jag vill inte gå till doktorn av två anledningar:
1. Dom säger att det är något fel på mig, och det vill jag inte.
2. Dom säger att det inte är något fel på mig. Nähä? Då ska jag bara vänta tills nästa gång jag sover superdåligt, och hoppas att jag inte är på fel plats när det händer igen.

Den här refrängen känns verkligen som the soundtrack of mitt liv just nu.

Åh, vilket Winnerbäck-humör jag blev på nu! Har inte lyssnat på honom på galet länge bara för att jag varit så sur över hur dålig han blivit. Men egentligen spelar det ju ingen roll, för det han gjorde när han var bäst i universum finns ju kvar. Dagens grej: lyssna på fina gamla låtar och ordna upp mig själv.

Idag har jag varit på så bra humör att min puls var dubbelt så hög som Carros. Hade mysstund med henne och Hannah först på "Claras", och sen var vi och såg Johan när Second Line spelade här i Jkpg. Imorrn tänkte jag bjuda på ett videoklipp, så håll till godo, som man säger!

Nej: jag spelar inte hela låten. Det finns en del till som är helt sinnesjuk! Skulle kanske kunna klara den om det inte var för att jag inte har låten på några noter: måste ta ut allt själv och jag hinner inte med att höra vad han spelar, haha. Men två tredjedelar av La valse des monstres har jag i alla fall lyckats med på ett ungefär. Ni får dock bara höra den allra första delen, för jag lyckas aldrig spela båda delarna helt rätt i samma vända, haha, och allvarligt talat får jag snart träningsverk i vänster arm och handled, så jag pallar inte mer! En vacker dag ska jag kunna hela, galna låten, och då ska jag spela in det bättre än photobooth så att ljudet inte blir så dåligt och typ försvinner då och då som det gör nu. Men tills dess är detta bara ett bevis på att jag faktiskt inte ljuger när jag säger att jag försööööker. OCH glöm ej: jag kan inte spela dragspel.

Idag fanns det plötsligt, för första gången i år, det där jag har väntat på i luften som gör att det känns som vår. Nästan till och med sommar när jag gått förbi alla småfåglarna utanför dörren, och ner till min strand. Nu när isblocken är borta med vinden når vågorna fram till sanden igen och det var mulet och blåste, men det blåste varmt. Och min Vättern är förvillande lik havet ibland. Det är konstigt det: jag har aldrig varit särskilt förtjust i havet, och trots att jag älskar att bada har jag aldrig haft något behov av att bo nära vatten - tills nu. Jag kan inte tänka mig att leva där man inte kan se flera kilometer åt alla håll. Alla andra platser än den här verkar så instängda.

Alltså du måste skämta med mig. När en tv-serie bestämmer sig för att göra ett musikal-avsnitt är det ett officiellt tecken på att det är dags att lägga ner. Det är faktiskt lite så att jag skäms över att jag verkligen avgudat den - men framförallt vill jag klappa till manusförfattarna som borde sagt stopp för två säsonger sedan, istället för att dra ner allt i fördärvet. Jag börjar fatta vitsen med "att sluta när man är på topp".

Förbannad.
Som fan.