Nejmen hej! Längesen. Har fortfarande ingen dator så förvänta er ingen kontinuitet härifrån framöver heller. Ska sanningen fram hade jag ju aldrig varken tid eller lust att sitta framför datorn ens när den var hel. Upptagen med liv och sånt! Men ni kan få en liten uppdatering i alla fall, om ni vill. Jobbar kvar på Tabernacle, l o v e it. Hänger där även när jag inte jobbar, med min skruvade londonfamilj ♥. Och bor kvar i mitt lilla rum fast är inte där så mycket, vad ska man göra på sina 15 kvadrat när man har hela London utanför fönstret? Annars då...fortfarande lycklig och sånt, så inte så mycket att uppdatera om egentligen. 

 

Redan superlängesen midsommar, men fick syn på den här gulliga bilden med några av mina pinglor! Extremt stolta över dessa kransarna, I tell ya.

Inte något bloggande precis eftersom min dator är sönder och sånt, ni får följa mig på instagram istället. Men här kommer i alla fall några bilder från när jag och Ellen tog en tripp till Paris för några veckor sen! 

 

Hejhopp, nu kommer ett sånt här inlägg om mina känslor igen. Om sanningen ska fram – och det ska den väl till slut ändå – var hela mitt förra år skit. Det hände en del bra saker förstås, som världens bästa resa till Paris, och underbara Jane Leadership + Amsterdam. Men bortsett från de där glada dagarna jag kan räkna på två händer, var det ett dåligt år. Och inte dåligt som i att jag hade lite tråkigt, utan som i att jag mådde superdåligt på riktigt, varje jäkla dag.

 

Sen flyttade jag hit, och det var som att lungorna liksom öppnades igen. Eller för första gången kanske? Förutom när man var liten och naiv kan jag liksom inte minnas någon period i livet när jag varit glad HELA tiden. Men det är jag här. Ibland finns det uppenbara källor till det: brunch med roliga kompisar på en solig bakgård, en promenad med fågelkvitter i valfri park, vin på mysig pub eller att dansa hela natten. Andra dagar vaknar man upp efter det där dansandet, det regnar ute och man har bara sovit fyra timmar och måste servera sura kunder en hel dag. Men även på de där dagarna som på papper låter som döden, går jag runt och mår och ser ut som på bilden här under. Jag älskar detta förbaskade livet. Jag älskar att inte bry mig om vad jag borde göra eller vem jag borde vara. Jag älskar att inte ha något mål eller tänka på någon karriär eller ens veta vad jag vill jobba med eller var jag kommer bo om tio år eller sju veckor. Jag älskar att vakna upp varje dag och bara leva. Det är som att när man väl tagit en bit av samhällsstrukturen och skrynklat den i sin hand, så rasar hela pyramiden av förväntningarna på en och plötsligt kan man se vad som fanns där bakom. "Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuset!". Och innan du undrar: ja, jag är bäst på metaforer.

 

Tar ju aldrig med min kamera någonstans, men gjorde det idag för en vet ju att det alltid är lika fotovänligt hemma hos Sundsvallarna! Och även om bank holiday inte direkt betyder något i min kalender lyckades jag få vara ledig samtidigt som alla andra idag, så fint att få långbruncha och dricka mimosas hela eftermiddagen. LIVET!

 

Glest mellan uppdateringarna, jag veeeet. Trött på sega dagar på jobbet men det spelar inte så stor roll, låter det inte ta min energi. Hela poängen med att flytta hit: orkar ju inte att livet ska cirkulera kring något jobb man ändå inte vill ha. Och tycker att det funkar finemang, min nya livsstrategi! Idag körde vi after work utan work, klarblå himmel och rosé. Och innan dess var jag och Rebecka en stund på stan efter att ha lunchat på Mickes jobb på facebook där de bjuder på frukost/lunch/middag för alla anställda + deras gäster, varje dag. Så jäkla lyxigt. Dessutom en gratis godisbutik på kontoret. Ja, alltså.

 

Alltså statusuppdateringar om vädret är ju inte det roligaste, men kaaan inte låta bli att skriva om det nu ändå! Eftersom det var mars i februari och aprilväder i mars borde jag ju varit inställd på att det skulle bli maj i april men ÅH! Temperaturen slog om helt i måndags och förr en vecka sen hade jag fortfarande vinterjacka om jag var ute på kvällen, men nu behöver man inte ens TA MED sig någon jacka längre när man är ute, från 9 på morgonen (kanske tidigare, vet ej, inte uppe så tidigt) till typ 8 på kvällen, behöver inte ens vara sol. Och när det är sol känns det som sommar. Hjälper fint med doft av klippt gräs och hägg. Vet inte hur/om jag någonsin kommer kunna flytta tillbaka till Sverige med vetskapen om att man kan bo här och ha mycket mer av det bästa, alltså våren.

 

Bortskämt men fint att bli bjuden på bubbel och massa god mat igår! Tycker att Rebecka och Mickes kök (i världens finaste lägenhet med trädgård = avis) ser ut som svensk sommar! Känner ju faktiskt några stycken här som har egna hyresrätter (istället för att bo i flatshares), vilket är insane i denna stan, men detta är den första jag verkligen själv hade velat bo i, kändes inte som något provisoriskt eller som konstig planlösning, bara ljust och fräscht och hemtrevligt. Måste skaffa bättre jobb.

 

Trött idaaag men glad ändå. Bra vecka! Promenad i Hammersmith med Johanna, druckit vin och hjälpt Ellen att flytta, dragit med Mia på Spoken Word. Och igår var det lanseringsfest för PUSS PUSS, magasin för kultur-, mode-, musik- och kattälskare. Så knäppt. Det var vi och 100 hipsters som drack drinkar med kattnamn och lyssnade på Skinny Girl Diet – stenhårda tjejer som körde 90-tals grunge.

 

På tal om nischade saker blir det comedy night om Harry Potter ikväll! Sett fram emot hela veckan! Sen imorrn blir det back to work igen. Ser inte fram emot lika mycket, men det är ju i alla fall bara 8 timmar. Hade lite glömt av att det är påsk tills alla började instagramma massa ris med fjädrar, och hade egentligen noll planer på att fira överhuvudtaget, men träffade en ny kompis igår som bjöd hem mig på påskmiddag, så det blir fint!

 

Så leeedig vecka, skönt! Behöver verkligen en paus från mitt jobb. Förutom en timmes barristakurs imorse jobbar jag bara i helgen – dessutom 8 timmar per dag istället för 16 vilket är så ledig en helg kan vara i den här branchen! Inte så mycket pengar då förstås, men det kan jag ta.

 

Ännu en bild på blommor, kan inte låta bli. Magnolia är lätt mitt favoritträd, och det växer verkligen på varje gata i mina kvarter ♥.

 

Funderar på min hårfärg, hur jag ska ha den egentligen. Nu är den något slags mellanting. Gillar ljust men orkar inte superblont pga utväxt, och är allvarligt talat ganska trött på den där ombre-stilen som det alltid slutar i, med mörk botten och ljusa längder. Det slutar verkligen ALLTID så nu när jag tänker på saken, även om jag färgar det mörkare. Dessa två översta bilderna till exempel, är det bara tre veckor emellan, och jag har inte gjort något alls med håret!?! Men ja, kanske får bli lite mörkare igen i alla fall, för det jag längtar efter är nog mest en jämn färg...

 

 

Under detta täcket
Har du värmt
Mina kalla fötter
Nu andas du så långt bort
Och jag undrar om jag gjort nåt

En gång fick jag vila
Mina hemligheter här
Men du frågar inget längre
Vill inte veta hur det är

Så länge du är vaken
Vet jag att jag har en chans
Då tror du att du menar
Att du inte ska nånstans

 

–

Men när du somnar
Vet jag att du drömmer om en annan
En som är enkel
Så ni kan vara tyngdlösa tillsammans
Försöker men allt som blir kvar
Ett avtryck i kudden och jag

–

Under varje vinter
Blir timmarna för korta
Nu går jag här bredvid dig
Ser på när allting slocknar

Om jag kunde önska
Skulle ingen dag bli natt
Minns du hur jag låter?
jag har glömt ljudet av ditt skratt

Du tror det är som alltid
Men jag vet
Att när jag rör din hand
Känns det fel
Du möter inte min blick
Något mer
Jag blundar och du

slutar se

 

–

När du somnar
Vet jag att du tänker på en annan
En som är enkel
Så ni kan vara tyngdlösa tillsammans

Och när jag drömmer
Drömmer jag att du ska stanna
Att det går över
Att vi är gjorda för varandra

Försöker men allt som blir kvar
Ett avtryck i kudden och jag

 

–

.